Lydnad, spår, sök i byggnad

Torsdag kväll!
Har kört med Immo lydnad iform av frivilliga ingångar som ser mkt bra ut. Kanske dags att gå till nästa steg snart. Få se vad klicker coachen säger. Tränar även vidare på läggandet och har även börjat lite med att han ska sitta kvar. Det är inte helt lätt med tanke på att detta oxå ska vara frivilligt.
Xerox fick träna frittfölj och framåtsändande. Det är våra stötestenar som man kan jobba hur mycket som hellst på.

Alfa fick även hon en duvning på fria följet. Hon har ju haft vissa tendenser til "PIP" under transporterna (kanske mera skrik än pip då!). Men hon svarar helt ok på mitt nya träningssätt. som består av lugn och ro inga häftiga rörelser eller komandon. Vara helt neutral med andra ord. Minna vänner i skyddsgänget har haft en teori som jag helt och hållet har köpt är att tex i bevakningen på skyddet använda minimalt med retningar för att inte stressa upp Alfa i onödan men istället mobilisera energin på att utföra det hon ska göra istället. Detta har resulterat i kraftfulla angrepp och under "KONCENTRATION" istället för onödig stresspåslag i form av gap och skrik. Alltså tysta markeringar = Koncentration. Funkar klockrent. Detta har jag som ni säkert förstår även försökt applicera i lydnaden. Fördelen med denna filosofi är att på tävling så känner hunden igen sig dels på skyddsplan med en tävlings figg som står där och glor rakt upp i skyn utan att göra alla de där retnignarna som hunden är van med och dels på lydnads plan så får hunden även här betalt iform av att den förutsätter att tystnad leder till belöning och inte tvärtom.

Därefter var det dags att lägga två spår ett till Xerox och ett till alfa. Naturligtvis på appelplan.
Lite vinklar och upp över diverse hinder så hammnade vi på ca 200 m spår vardera.

Lille Immo däremot fick söka efter Tina på vinden på vår lada på klubben i "kolsvarta" mörkret.
Lille immo söker som en gud han är inte ett dugg påverkad av vare sig miljö eller mörker. Varför kör jag sök i mörker då? Jag tror på att påverka hunden att använda sitt bästa sinne för att söka figg med och det är näsan. Så varför inte sålla bort de andra intrycken och varför inte variera förutsättningarna/miljön så att de lär sig att jobba överallt. För hur svårt kan det vara att leta figg i skogen med alla de här erfarenheterna i bagaget.

//Christian
ps min jobbar kollega Malin som förövrigt har jobbat på Djursjukhuset strömsholm, kommenterade att spår bilden som jag har i min träningsdagbok har en schäfer som precis på bilden är opererad för L7S1. Helt otroligt att man upptäcker sådana detaljer. Känns skönt att det finns fler än jag som är yrkesskadade. Själv går jag runt och glor på hur folk satt upp kamera övervakning och larm prylar. Trodde jag var ensam om detta fenomen... :.)